(Berättelse och bilder inskickade av Irene Bergqvist)
Bilderna är från en fantastisk resa till Svalbard, Grönland och Island (inga bilder med från Island) i september 2010. Jag hade fått blodad tand efter en resa runt Svalbard några år tidigare. Nedan en isbjörn nära Holmiabukten på nordöstra Spetsbergen. Efter att ha kalasat på en val åt isbjörnen sjötång till efterrätt.
Resan var med Polar Quest och fatyget M/S Quest. Vi gjorde många och långa landstigningar i både karga och mycket vackra landskap. Och många zoodiakturer runt glaciärer och isberg. Som jag skrivit tidigare önskar jag att jag hade haft mer kunskaper om berg och mineral under resan men nu får bilderna tala sitt eget språk. På Nordöstgrönland färdades vi i de vidsträckta fjordsystemen och var omgivna av både berg och isberg förutom de stora vattnen. Obefolkat så när som på några forskare och nationalparksvakter som vi förgäves försökte få syn på genom våra kikare när vi passerade till synes obebodda små hus utspridda i vildmarken. Som avslutning besökte vi byn Ittoqqortoormiit med ca 500 invånare, mycket isolerat där fjordsystemet Scoresby Sund möter havet Och ingen enda liten stuff fick vi plocka med oss, det var strängt förbjudet.
Irene Bergqvist
Kargt men vackert. Innan min första resa till Svalbard hade jag inte föreställt mig hur kargt landskapet skulle vara vid sidan av glaciärerna. Nu drar det mig tillbaka för såväl skönheten som djur- och växtlivet som finns där man minst anar. Nu lämnar vi Svalbars för två dygn till havs innan vi når Grönland.
Första landstigningen på Grönland. Kejsar Franz Josephs Fjordsystem. Vandring i strälande solsken. Här såg vi många myskoxar och var ibland så nära att vi hörde dem grymta.
Spår efter glaciärernas framfart vid Blomsterbukten
Vi vaknade till en otroligt vacker soluppgång över de spetsiga bergskedjorna runt Alpefjord.
Med gummibåt tog vi oss fram längs Selfströms glaciärfront och gick iland på en liten strand framför moränen. Efter vandring med bra utsikt över glaciären och ett stort antal stenar och block den bar med sig var det åter dags för gummibåten och en tur i bitande kall vind tillbaka
Här och där såg vi glaciärer som ringlade sig ner mot fjorden. Här vid Kong Oscar Fjord.
De geologiska formationerna och färgerna vid Kong Oscar Fjord höll mig kvar på däck länge.
Vi fortsatte genom Röde Fjord som fått sitt namn genom att järnoxidering färgat berget rostrött. Strandhugg med myskoxar, islom och fjällsippor och så nådde vi isberg i mängder precis före Röde Ö.
Röde Ö ger skäl för namnet. Landstigning igen. Efter brant vandring upp till toppen såg våra gummibåtar och reskamrater kvar på stranden pyttesmå ut. Isbergen desto större och mycket imponerande.
Utsikt mot den andra sidan av ön som vi strax skulle passera med gummibåtar visade sig vara mycket spännande geologiskt sett.
Min omedelbara tanke när jag så denna formation sticka upp ur Röde Fjord var ”vill ta med hem”. Senare har jag läst att detta är ett exempel på permiska sediment.
Ny landstigning vid kap Stewart och ännu mer berg och mineral som jag önskar att jag vetat mer om när jag var på plats. Och ingen enda liten stuff fick vi plocka med oss, det var strängt förbjudet.
Som avslutning besökte vi byn Ittoqqortoormiit med ca 500 invånare, mycket
isolerat där fjordsystemet Scoresby Sund möter havet. Och efter detta
tillbringade vi två nya dygn till havs på resa mot Island.Även Grönland har
gett mersmak men Röde Ö och formationerna där till trots planerar jag nästa
resa till den västra sidan.